Himmelens gyllene och røda valv har sakta tonats ut och det blå mørkret sænker sig sakta øver de vældiga myrmarkerna. Snøn knarrar under skidorna medans kylan trænger sig tätare in på kroppen. Färden går längs Malmens väg, som startar i Gellivare går över frusna myrar och sjøar ner mot Råne älvdal dær den fortsätter genom djupa skogar och efter den istäckta älven.
Som ett monument över en förgången tid finns denna led idag før skoterförare och skidåkare, men som i dess månghundra åriga historias begynnelse av Skogssamer trafikerades som blev på tvingade att frakta malm från Gällivare malmberg till kustens masungnar och bruk.
Som ett monument över førsvunnet folk står mången nybyggar gård och stationsbyggnad kvar i ødemark. Från den tid då rallarna fick slita med att järnvägen dra fram då Skogssamernas ren och akkja ej längre var nog effektiv.
Att kunna färdas i många dagar utan männsklig själ beskåda hør bara få platser till.
Att kunna se morgonen rodnas, från mørkblått till røtt till dagens ljus. Att se dessa skiftningar utan att de med bebyggelsens ljus konkurera hør endast ødemarken till.